Ut och in och in och
ut och
på utsidan syns inte det
som förintar
insidan.

Vi byter masker och blir någon
i en kontext
som känns
konstig
och
stel.

Men jag bär med mig dina hårda ord.
De finns gömda långt, långt in.
Dit ingen når och dit jag
inte går för att ens
försöka hitta
adekvata
uttryck.

Vi blir våra masker och går på baler,
dansar vals till Chopins korta
toner, ställer små frågor
om en verklighet
så långt från
vår egen.

Och jag vaknar med mitt brustna hjärta
i halsen och känner hur jag kvävs
till ljudet av en 3/4-takt.

Bara i mörkret framträder det jag
så minutiöst stoppat så långt in,
så noggrant försökt dölja
bakom den glittrande
mask som jag
utger mig
för att
vara.

Bara i ljuset förtvinar den persona
jag inte visar, de ord jag inte
uttalar eftersom
jag intalar
mig att

dansen endast dansas på baler
där masker glimrar och ler
och ansikten bärs
ut och in.