En regndroppe faller ned
längs din kind
och dina glansiga ögon reflekterar
gatlyktans suddiga sken

Jag vill kyssa dig men
dina våta läppar darrar
skört
och jag känner mig en mil ifrån

Är det såhär det känns att förlora
allt
en trist måndag i någon månad

omedelbart

determinerat och ofrånkomligt

Mina kängor läcker och mina tår börjar bli kalla
likt din bleka hand,
som jag kramar så hårt i min

rädd för att släppa taget
och aldrig mer få greppa den igen

Jag vill smeka din frusna kind
men jag vet att min beröring
bara skulle intensifiera smärtan

och jag klarar inte av att se dig
lida ännu mer

Är det såhär det känns att älska
dig
i efterdyningen av mina svek

ovärdigt

sorgligt och ofrånkomligt