Jag tänker så många fler tankar
än stjärnorna du kan räkna
från ditt studentrumsfönster på andra sidan kontinenten

och jag bryr mig egentligen inte så mycket
om hur ofta du tänker på mig
när min skärm gapar tom i brist på meddelanden
som skulle visa det

Mina vänner säger att jag inte fungerar på distans
det är inte att jag inte litar
Jag är bara för beroende av närhet

Jag känner så många fler känslor
än jag kan uttrycka när jag behöver komprimera
dem till ytliga frågor om hur din dag varit

för att undvika faktumet att
din blick gapar tom på min skärm
i brist på något viktigt att säga

Något värt att dela

Någon av de miljarder tankar och känslor
som förut förde oss samman

som nu endast påminner om ljusåren oss emellan