Lauren vaknade mitt i natten av ett argt muttrande. Hon skyndade att sätta på sig morgonrocken och rusade mot dörren.
\"Jävlar ... jävlar...\" Hennes far stod i korridoren ett par meter från hennes dörr. Hans ögon var dimmiga, hade han glömt medicinen igen.
\"Pappa\" hennes röst var fortfarande hes från att hon nyss vaknat. Hon tittade med oro på spända kroppen framför henne. Pappan verkade inte höra henne överhuvudtaget. Han höll i en morakniv och stötte den upprepade gånger i väggen samtidigt som han svor.
\"Snälla pappa\" hon försökte gå långsamt mot honom och lade försiktigt en hand på hans nakna överarm. Han ryckt till och vände om och for ut med kniven. Det var bara hennes snabba reflexer som räddade henne så att hon ramlade bakåt mot väggen istället för ett hugg av den smutsiga kniven.

Tårarna kom, Han hade blivit sämre de senaste åren. Hon var inte rädd för honom, men hon var rädd om honom. I det skick han var nu kunde hon inte vara säker att han inte skulle göra sig själv illa.

Nu stod han där, och stirrade ned på henne med chockad blick.
\"Lauren\" viskade han och släppte kniven i golvet. \"Oh Gud Lauren vad är det som händer\"

***

Nathan vaknade med ett leende. Han sträckte sig och upptäckte en varm kropp alldeles intill hans egen. Han vände på sig och lutade mot armbågen.
\"Ursäkta att jag somnade\" viskade han och lät ett finger glida uppför hennes mage, lätt som en fjäder...
\"Ingen fara\" hon log mot honom. \"Du är fin att titta på\"
Han frustade till innan han hann tysta ner skrattet.
\"Jo jag vet, Folk brukar säga att jag och Brad Pitt är som tvillingar\" Han flinade fånigt mot henne medan han lät sina fingrar smeka henne.
\"Brad Pitt?\" Victoria skakade på huvudet \"Inte nog med att han är blond .. han ser ju ut som en babyrumpa\"
Nu gick det inte hålla inne längre Nathan brast ut i ett gapskratt.När hade han senast skrattat rakt ut så där? Spelade ingen roll, han kände sig så lycklig inombords.
\"Jadu... skulle vara enda kvinnan som inte faller för Brad \" pressade han ut när skrattet började avta.
\"Tror du? Jag tvivlar, han är överskattad... det är väl så med skådisar kändisskapet får folk att flåsa efter vilka töntar som helst\"

Victoria vände sig mot honom och såg djupt in i hans ögon. Vad fanns där? Det var som om hans djupa blå ögon innehöll sanningen, i alla fall sanningen som hon önskade att den var, ren, ärlig, vacker... Hans blick veka aldrig från hennes. När folk tjafsade om att drunkna i varandras ögon hade Victoria alltid försökt hålla sig för skratt, ändå kunde hon inte komma på en bättre beskrivning på känslan hon fick av att stirra in i hans... hon höll på drunkna. Som i trance möttes deras läppar, hans läppar skakade lätt och hans kyss var något osäker, men i och med att intensiteten ökade så växte även hans säkerhet. Hon tryckte sig mot honom, hon ville vara så nära hon kunde utan att för den saken skull vara innanför hans skinn, hon flämtade efter luft men ville för allt i världen inte sluta kyssa honom.

Han rullade över på rygg och på något vis följde hon med. Hon satt gränsla över honom, med en lätt motvilja släppte hon hans läppar och lät tungan leka med hans örsnibb... hon kände hur han hårdnade och hon tyckte hon kunde höra hans puls bulta hårt mot hennes bröstkorg. Den djupa blicken blev närmast glansartad och hon njöt av att se den effekt hennes närhet hade på honom. Han var så mjuk, så givande... Hon slängde med håret och lät naglarna riva längs hans sidor samtidigt som hon med tungan smekte hans bröstkorg och mage. Hon kunde höra honom svälja och för första gången sedan de blivit så här intima slöt han ögonen, Hon kunde känna att han darrade lätt i hela kroppen och det hetsade henne ännu mer. Hon lät tungan och läpparna vandra neråt och när hon slutligen tog honom i sin mun kom ett stön från långt ner i hans strupe. Han lyfte höfterna mot henne och hon ägnade all sin energi åt att framkalla något han själv skulle ha kallat ljuv tortyr.

\"Ohhh Victoria\" Kved han när hennes läppar mötte hans igen. Han gled in i henne som om han hörde hemma i hennes värme. Aldrig förr hade hon varit med om att stimulera någon annan kunde ha en sådan effekt på henne själv. När kramperna kom grep han tag i hennes höfter och pressade dem närmare varandra. När hon sjönk ihop över honom kände hon hans andetag mot sin hals. Innan hon visste ordet av det somnade hon, trygg... tillfreds... utmattad.

När hon vaknade var hon ensam i sängen. Hon kunde höra att duschen var igång och hon drog ett djupt andetag mot hans kudde. Den doftade av honom, en aning svett, en aning mysk... en ny känsla hade börjat ta form inom henne, känslan av tillit och förtroende och i det ögonblicket insåg hon att hon behövde hans hjälp, att hon ville ha hans hjälp.

***

Marcus kräktes på en äkta persisk matta, medan hans inälvor gjorde uppror mot honom slog tanken honom hyr fruktansvärt dyr den marinblå mattan var. Lauren stod bredvid honom och strök honom över ryggen. Hon talade till honom som om han vore ett barn, och han önskade han hade krafter i kroppen för att be henne dra åt helvete, men allt han klarade av just nu var att kräkas, som vanligt efter en av hans blackouter.

Lauren ledde honom till hennes säng, eftersom den var närmast. Han var så matt att han lät henne hjälpa honom luta sig bakåt. Fan vad han hatade sin hjälplöshet, men han visste att inom en timme skulle han vara helt återställd. Ingen läkare hade kunnat förklara hans symptom, ingen kunde ge honom någon varning om var allt skulle leda. Lauren strök honom över pannan med sin svala hand och han slöt ögonen. Lättnaden kom när han hörde henne försiktigt lägga igen dörren bakom sig och hennes steg försvinna i korridoren. Hans huvud värkte som om hjärnan höll på explodera och kroppen kändes som om den fyllts med bly. När sömnen kom, välkomnade han den med öppna armar.