på flykt

undan livet
det enda hon någonsin känt
det hon alltid tagit för givet
men som nu är bränt

sotiga tårar

på magerlagd kind
torrgråtna ögon blundar
då förändringarnas vind
plötsligt stundar

nytt är inte alltid gott

men vad som var
kan inte förbli
att stanna kvar
när gårdagen är förbi

morgonsol står högt

men hur ska man orka
börja om helt
när ens tårar lider av torka
och ens hjärta är stelt?