när allt händer,
du vet så där på en och samma gång...
då kan jag inte sova

jag måste sova,
utan sömn fungerar jag inte alls
inte ens måttligt

men ögonen är öppna
vida som oceaner
men torra som öknar

jag måste,
jag ska,
jag bör,

fixa...
ordna...
dona...
finnas...

 förväntan...
den som alla har på mig
är en yxa
som hugger
kött och ben
gör mig till en sölig gryta

jag ska sätta ner foten imorgon...
fasar...
ångest...
ska jag säga ifrån?
ska jag säga NEJ?

inte möjligt

jag törs inte...

kan inte

förväntan
krav
orkar inte längre
klarar inte av
att leva
efter allas tankar
efter alla måsten

får inte luft
vad är luft?
Kemiska beteckningen
ger inte hjärnan ro
ger inte hjärta vila
ger inte själen en paus

kan inte andas
då molekylerna som omger mig
är saker som måste göras
som tydligen bara jag kan fixa

hmpf...

tre bokstäver
var för sig så oerhört lätta
var för sig nästan vackra
var för sig skrämms dom inte alls...