Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glömskan kapitel 20


\"Helvete Nate, lugna dig hade jag vetat att du skulle köra så här hade jag aldrig låtit dig köra\" Paull höll fast sig i sätet som om han förväntade sig att flyga ut ur bilen vilken minut som helst.
\"Vi måste hinna i kapp hur annars ska vi veta vart den där jäkla jaktstugan är...\" Han hann just avsluta meningen när de såg röken högt över trädtopparna. Ljudet från vad som lät som en arme av brandbilar skar genom luften och det fanns nu ingen tvekan om var jaktstugan kunde ligga.

Nathan svalde. För sitt inre såg han hennes ansikte. Hur hon log mot honom, hur hennes kinder rodnade efter deras första kyssar och bilderna blandades med de av brandskadade människor han sett i sitt yrke.Just i den stunden kände sig Nathan Moore döende, som om han hjärta höll på att gå i kras, som om hans själ bara ville skrika ut sin oro och smärta.

Han svängde av på en jordväg som halkig och sönderkörd av de tunga brandbilarna. Himmelen var färgad röd och grå av röken. Hela bilden som mötte den var på något vis abstrakt. Färgerna stämde inte överens med hur verkligehen borde se ut. Blåljus som blinkade, sirener som tjöt röken, elden... lågorna Innan bilen stod helt stilla var Nathan ute ur bilen

***

\"Marcus\" Hon skrek, medveten om att dånandet från lågorna dränkte hennes röst.
\"Marcus var är du\" Hon slet upp dörren till barnkammaren. Den var rökfylld hon kisade in mot det tomma rummet men kunde inte se något. Hon ryckte upp nästa dörr. Snart skulle hon måsta ta sig ut. Lungorna brände och ögonen tårades. Hon gick in i nästa rum kunde inte se något men ryckte till när en hand lades på hennes axel
\"Är det mig du söker\" Hon vände sig om och stirrade på sin make. Hans ögon var glansiga, hans läppar krökta i ett elakt grinande
\"Vi måste ut Marcus, när som helst rasar taket in\"
Han lade huvudet på sned
\"Du var otrogen Tory\" Hans röst lät som på ett barn som surade och hon försökte förstå hur han kunde vara så dum att han började diskutera detta nu. Hon slet i hans arm och skrek åt honom
\"Kom nu Marcus vi dör om vi inte tar oss ut nu\"
Han ryckte henne till sig, kysste henne hårt på munnen höll henne våldsamt ifrån sig och sa
\"Du har fel Tory, Du hann inte ut i tid\"




Prosa (Novell) av Xena
Läst 276 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-04-14 16:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Xena