Humlan brummade i en vid cirkel kring trädet.
Fjolårsgräset höll knappt stånd
mot allt det gröna;
på ängen knattrade gödselspridaren.
Bonden lyfte på kepsen i hyttvärmen.

Våtmarkernas Suverän, Tranan
skred bortom skogsranden fram
och åter.

Kyrkklockorna ringde per automatik,
medan vaktmästaren stod i förmiddagssolen
och värmde kinderna.
I klockklangen vände de nykläckta maskrosorna
sina strålande ansikten mot himlen;
bad en bön upp mot Det stora Blå.

Det verkade bli en alldeles, alldeles vanlig söndag.
En söndag i Livet.