Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hoppet är det sista som lämnar oss ...


En stilla morgonbön

 

Låt mörkrets ljus
blända av
och belysa
de tvång och krav
som fyller
och orättmätigt förgyller
våra seder och bruk

Låt kärleken
len och mjuk
smeka bort de murar
bortom vilka vi kurar

Låt gryningen
födas i ögonvrår
till leenden
inför den tid
som nu förestår

Låt solen värma
var frusen själ
till insikten om
livets makt och gåva
att mena oss väl

Låt känslorna gro
och inspirera
tills hopp och glädje
fyller var hjärta
med sinnesro

Låt aftonljuset
sprida god stämning
i varje skrymsle och vrå

Låt var hämning
likt vintern förgå

Låt älskanden mötas
i passionerad förälskelse
denna ljuva vår

Låt förälskelsen
fördjupas till kärlek
fylld av passion

Låt kärleken
få gro, växa och slå rot
och
bli stark nog för
att varje motgång
kunna stå emot

Det är allt
jag ber om ...

... bortom
min lilla
stilla önskan
om att få förbli
trofast drömmen
om att få möta dig
som är menad för mig







©Peter Stjerngrim




Fri vers av Peter Stjerngrim VIP
Läst 415 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2006-04-15 05:43



Bookmark and Share


  Marlene Anna Linnéa
mmm, det är vackert.. lite "å du, låt kärleken slå rot"-känsla :)

"Låt gryningen
födas i ögonvrår
till leenden
inför den tid
som nu förestår"

den gillar jag mest!
2006-04-17

  Karin Rosberg
Helt underbar!! vacker, stilla och ödmjuk.....
2006-04-17

  Agnes
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir bönhörd!
Otroligt vackert....
2006-04-16

    ej medlem längre
En mycket vacker dikt, tack för den
2006-04-15
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP