som nattåg ut ur Bremen

som gullvivor och ginst

som du alltid låter täckt av snabba hjärtslag

som att ta emot mönstret av ett regn

som att allt det här är samma sak

som att kyssa en sorts liv i maskinerna

som höga skorstenar värmer ut mot dimman

som förbränning du inte vet av vad

som att sakta gå i långa, smala skuggor

som att allt det här är samma sak

som på väg till ett kallnat uttjänt vapen

som en plastpåse i draget från en lastbil

som tegelminnen, leriga bankar

som ögat glödgats när du rörde vid dess hand

som att allt det här är samma sak

med glasrälsar som bryter sönder ljuset

med banvallar som håller om sitt regn

med ett rådjur som vänder in i skogen

med olja om den kapslar in metall

som att allt det här är samma sak

med en bortslängd trombon i Compiègneskogen

med en vind som sökt den natt efter natt

med trafikljus i exakt samma takt

som du låter som du låter alltid låter

som att allt det här är samma sak

som ett undantag som du kanske har förtjänat

som att allting är nästan likadant