Kärleken är alltings hjärta.
Är den?
Måste inte alltings hjärta vara en bladform
innan den betraktats, en omöjlig förväntan,
födelsen?

I alla fall inte
Det Orubbliga.
Det orubbliga utställt i regnet.

Leonid Rogozov, Lili Brik och Oppenheimer
kommer till mig
hand i hand, som omaka pepparkaksgummor
de berättar att jag haft fel, att något sådant inte gives
men att jag blivit oväntat bra på att höra lögnens fågelhjärta picka
om än sämre på att tro

molnen packas täta, slaganfall och formlighet
firas över länderna

nu är jag döden bliven
förstörare av världar även jag, försöker jag
ber att få låna skalpellen och spegeln
men Lili förekommer mig
trycker ett ark brevpapper i min hand
fullskrivet och utsuddat igen
oläsligt, skenbart tomt, men pennans spets styr ned i gamla märken
när regnet kommer är det inte mina ord som sköljs bort
men inte heller dina
säger hon