Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag, havet och regnet

Fötterna vilar på vattenytan, precis på ytspänningen leker de med frestelsen av att doppa tårna. Men doppar hon tårna så kommer hela kroppen sugas med, det vet hon, det är bara så det är. Impulskontroll är viktigt, det fick man lära sig när man var liten. Som med mycket annat var det en sådan sak som de vuxna aldrig sa rakt ut, som barn blev man ständigt intryckt mellan raderna, där man fick gräva efter rätt och fel. Ut och lek, men smutsa inte ner tröjan!

Men visst är det så att man måste kontrollera sig själv, när man blev äldre blev det glasklart. Som mycket annat.

I vanliga fall hade hon inte satt sig ner på en kall, blöt brygga. Det säger ju sig självt, egentligen. Men det luktade barndom här ute, och känslan av obehag är ju faktiskt bara en fråga om inställning. Hon tyckte ju om att bada, då kan hon faktiskt stå ut med att det är lite blött om baken, tänkte hon, och sedan var det inte mer med det. Svanarna såg ut som accessoarer på det mörka havet, vita blommor i svart, vågigt hår. Hon undrade om det kunde vara samma svanar som hon såg här när hon var liten. Håret retades i hennes ansikte, bad henne att tänka på någonting annat, "gå hem, snälla du, det blåser ju så kallt..."

Hon fantiserade om att svanarna hade sett henne varje sommar, om att de hade sett henne förändras. Om de hade sett solen gå ner över hennes ansikte, och undrat varför hon aldrig gick ner i havet längre. Om de hade räknat varje gång hon hade tänt en cigarett i ensamhet, innan hennes föräldrar hade kommit på henne med ovanan. Hade de sett henne lära sig att prata mindre och vara försiktig, hade de undrat var hon var åren då det stormade?

Det var inte första eller sista gången hon fångade sig själv med trasiga metaforer, och hon började istället undra när det hade börjat regna, hur länge hade hon suttit där? Hon bestämde sig för att allting var regnets fel och att svanarna inte hade något medvetande. Hon sparkade vattnet mot himlen och tänkte att hon var för gammal för att ha ont.

Men i blöta skor tog hon ändå en omväg hem, som i låtarna och filmerna.
She only cries in the rain, tyst, tyst, såja.




Prosa (Kortnovell) av sextonförevigt
Läst 516 gånger och applåderad av 21 personer
Utvald text
Publicerad 2015-05-05 15:57



Bookmark and Share


    Peder
Like!
2015-05-29

  Oknytt
Åh så himla kul att du hamnade på första sidan! Den här kortanovellen förtjänar verkligen sin plats i solen.
2015-05-29

  JimmyBereståls
Vackert! :)
2015-05-06

    argument
Gillar denna text enormt, bra skrivet!!
2015-05-05
  > Nästa text
< Föregående

sextonförevigt
sextonförevigt