Det var på den tiden när Jorden och Solen förde en ständig kamp i Universum om vem som hade störst betydelse.

Solen: "Jag är störst och bäst. Jag ger Dig liv och utan mig vore du död".

Jorden:" Det är mycket möjligt. Men föreställ dig ett Universum utan mig. Om Jag inte fanns, vem skulle du då värma och lysa upp?"

Solen: "Utan dig, skulle min betydelse kanska vara mindre, men då skulle allt ljus lysa på mig och hela universum beundra mig".

Jorden: "Beundra? Du skulle kanske vara den största stjärnan, men inte till någon egentlig nytta alls."

Solen: "Så du menar att jag skulle sakna betydelse?"

 Jorden:"Ingen skulle märka om det var dag eller natt. Det är jag som gör dig betydelsefull i universum."

Solen: "Så utan dig är jag ingenting? Jag kokar snart över av ilska!"

Solen eldade upp sig ännu mer och hettan blev helt olidlig för Jorden.

Jorden:"Sluta att hetsa upp dig! Det blir så varmt här nere!"

Men Solen kunde inte svalna, han kokade över och hettan brände den stackars Jorden till döds.

Numera svävar Jorden omkring som ett svart hål i rymden. Solen fortsätter att lysa upp universum till ingen nytta alls. Och snart är Solens liv också till ända, då den sugs in i Jordens svarta hål.