Är du inte klar snart? Vill du verkligen så hade du klarat det för längesedan. Sluta vara så frånvarande. Det ska väll inte vara så svårt att göra flera saker samtidigt. Du är så jäkla klantig.

Idag ska allt gå så fort du ska ha allt och göra allt nu, nu, nu. Du ska vara lättlärd, snabbtänkt och ha många bollar i luften.

Du som övningskört så länge borde väll ha körkort nu. Du som kvinna borde ju kunna göra två saker samtidigt.

Men jag tar tid på mig, jag har svårt med koordinationen, simultankapacitet och motorik.

Hur förklara jag? Hur får jag folk att förstå utan att se ner på mig? Utan att tycka synd om mig och utan att himla med ögonen. Mitt i allt det här är ändå rädslan att bli klassad som dum och korkad värst. Det har jag blivit okunniga lärare hela livet. Men det allra värsta är att jag har trott det själv.

Om jag skulle säga till dig att jag var svårlärd, virrig och har svårt att koncentrera mig. Säg ärlig vad du skulle tänka om mig då?

Jag har aldrig känt att jag passar in i den här värden, där smart och uppmärksam definieras i hur fort du lär dig saker och hur många saker du kan göra samtidigt.

Är jag kanske trög i tankarna är jag då korkad. Jag skulle vilja påstå att så är inte fallet. Jag kanske inte fungerar som dig. Jag kanske aldrig kan lära mig att bli sådan. Den kopplingen finns inte hos mig och har aldrig funnit.

Hela mitt liv har präglats av misslyckande i sådant som ska läras fort. Min grovmotorik har aldrig hunnit ikapp min ålder och det har tagit åratal att få kroppen att koppla det hjärna vet. Hur den ska röra sig när den cyklar och simmar. Just nu håller jag på att ta körkort det tar tid och jag har valt att ta automat. Jag får ofta försvara mig att det tar tid och varför jag inte tar Manuel.

Skulle jag säga sanningen att både läraren på körskola jag själv och mannen som gav mina problem tjusiga namn på pappret var eniga det skulle ta år och jag skulle behöva vara miljonär för att klara det.

För precis som automat bilen jag kör har jag inte förmågan inbyggt att göra två saker samtidigt. Att växla och hålla reda på ratten. Jag vet precis hur man ska göra och jag har en fungerade kropp problemet är just kopplingen i mellan. Detta kanske gör mig lite klantig och försvårar. men hur skulle jag kunna klara det snabbt när länken inte finns. Konsten att koppla och växla med en automat bil kan vara lite knölig.

Att jag inte har någon uppmärksamhet och dagdrömmar är det största missförståndet i min barndom. Jag skulle vilja förklara det med att jag har för mycket uppmärksamhet. Jag ser nästan allt, hör allt och känner allt. Problemet är att jag gör allt det samtidigt. Allt från glappet mellan strumporna och byxorna. Hur strumporna ligger runt varenda liten tå, ingen är glömd. Hur hällen känns mot golvet, till vatten dropparna där långt bort på fönstren hur de färdas längst med rutan. Till de surrande lysrören, de skrivande pennorna och allt där i mellan.

Jag har förklarat det som att jag saknar ett filter. Men för en tid sedan när jag tvättade kom jag på en mycket bättre liknelse.

Det var en sådan där lat tvätt som jag brukar kalla det. En sådan där som du vet att du inte borde slänga ihop. Men att sorter och organisera skulle ta alldeles för lång tid och jag var stressad och trött. Den glittriga Party toppen , de neon gula strumporna och en blandning av gardiner och vardagskläder.

Med aningar om hur det kommer sluta försöker jag febrilt följa varenda plagg medans tvättmaskinen fyller på vatten och sakta börjar röra sig runt. Det går förvånansvärt bra till en början. Precis när jag tror att kontrollen är hittad börjar maskinen rycka och skaka kraftigt. Runt, runt snurrar nu alla dessa udda kläder och de finns där allihopa men mina ögon kan bara urskilja en grå massa av intryck. Då och då kan jag skymta den neongula strumporna som får förbi i all hast. Ganska så snart inser jag att det meningslösa i att ens försöka. Istället får jag vänta tills den stannat och jag kan förenkla. Ta ut ett plagg efter det andra att titta noga på och koncentrera mig på.

Precis som den mixade tvätten blir det svårt med alla sinnesintryck att urskilja vad som är vad och få en sammanhängande bild. Har jag tur så fungerade det och varje sak är hel och ren när det är klart. Har jag otur så ja då är allt trasigt, för litet och bär alldeles för mycket färg från ett annat plagg.

Jag kanske inte har det som många andra har varken filtret eller kopplingen. Men jag har något helt annat som fattas många andra. Jag har förmågan att inte missa något i livet. För jag tar in allt. En regndroppe på fönstret, en doft av snö och mina neon gula strumpor mot mina tår.