Veckans Torah(bibel)avsnitt berättar hur Aron och hans söner utvaldes till
att bli präster, om tillverkningen och utformningen av deras ”tjänstekläder”
och om föreskrifter angående prästvigningen.
De som en gång i tiden delade upp de Fem Moseböckerna i olika
torahavsnitt gav oss samtidigt en tanke om, hur de själva uppfattade
texten. Traditionen att läsa de Fem Moseböckerna finns väl
dokumenterad både från Israel och diasporan (förskingringen) under
det första århundradet (vår tideräkning), men man vet inte
lika mycket om hur texten delades in. Det verkar emellertid ha
funnits en viss frihet eller variation under det andra templets tid.
Man vet exempelvis, att det åtminstone fanns två olika uppdelningar
av Torahn. Den ena gick igenom Torahn på ett år – precis
som den som används i dag – och den andra delade in Torahn i en
treårscykel. När man delade in Torahn i olika avsnitt, gjorde man
det med ett speciellt syfte och denna uppdelning reflekterar samtidigt
människors förståelse av texten. Detta leder oss till en intressant
fråga: Varför togs det korta avsnittet om menorahn (ljusstaken)
med i detta textavsnitt tillsammans med undervisningen om Aron
och prästernas tjänst? Hade det inte varit bättre att låta dessa två
verser (2 Mos 27:20, 21) ingå i det föregående avsnittet som handlade
om tabernaklets olika tillbehör?
Kan det vara så, att dessa verser finns med i veckans torahavsnitt
(Tetsaveh) för att undervisa oss om, att om vi förstår betydelsen
av detta avsnitt, så kommer vi tydligare att se, hur Herren
menade, att Israel skulle bli ett ljus för hela världen och upplysa
den om Guds nåd och storhet.
Undervisningen om prästernas kläder ger oss några huvudtankar
för vårt studium. I 2 Mos 28:2 används tre ord som ger oss en bild
av prästernas kläder: ”Heliga”, ”ära” och ”prydnad”. Om vi analyserar
detta textavsnitt med dessa ords innebörd i tankarna blir det
lättare för oss, att förstå hur Israel skulle kunna fungera som en
menorah, ett ljus för världen. I vårt studium ska vi därför stanna inför
följande:
• Heliga kläder
• Kläder till ära
• Kläder till prydnad
Heliga kläder
De hebreiska ord som i 2 Mos 28:2 översatts med ”heliga kläder”
(vdq-ydgb) innehåller ett vanligt ord som för det mesta översätts
”helig” (vdq). När vi tidigare har studerat detta ord, har vi sett det i
samband med människor. I 2 Mos 19:6 sägs det exempelvis om Israel,
att det skulle vara ett ”heligt” folk. Här i 2 Mos 28:2 är ordet
emellertid sammankopplat med ett föremål och inte med någon
människa. Detta kan ge ytterligare ljus över betydelsen av ordet helig.
Eftersom ett föremål inte kan ha någon inneboende moralisk
livskvalitet, så måste ordet ”helig” kunna betyda något mer än det
som man i vanligt språkbruk anser – en ”religiös moralisk standard"
Helt säkert kan det även inkludera den beskrivningen, men
dess grundbetydelse verkar vara, att avskilja något och då i synnerhet
att avskilja något till tjänst för Gud.
Prästernas kläder var därför ämnade för Gud! Många andra föremål
som hade med tabernaklet att göra var också ”heliga”. Dessa
föremåls helighet hjälper oss att förstå, hur ”föremål” som våra
kroppar kan förklaras ”heliga”. Det innebär inte, att det är någon
slags outgrundlig godhet som är sammankopplad med våra kroppar,
utan helt enkelt att Gud inte vill, att de ska användas till något
annat än för hans egna syften. Likt prästernas kläder ska våra
kroppar tjäna som ”heliga kläder” åt den helige Ande. (Se 1 Kor
6:12-20!) Till skillnad från prästernas kläder, som endast skulle användas
i tjänst, så har vi våra kroppar för jämnan. Detta understryker
det faktum, att de som tagit emot Yeshua ständigt är ”präster” –
alltid i tjänst för Herren!
Kläder till ära
Prästernas kläder skulle inte bara vara heliga, de skulle även vara
”till ära”. Kläderna skulle reflektera något litet av Herrens härlighet.
När folket såg prästernas kläder, skulle detta resultera i, att de
ville ära den Gud som ”designat” sådana kläder.
För att förstå hur dessa kläder skulle kunna ge ära åt Gud, måste
vi se något på den symbolik som finns här. Nya testamentet talar
mycket mer om prästernas tjänst och funktion än vad det nämner
om kläderna de bar. Vi får därför söka andra vägar för att försöka
förstå, vad kläderna symboliserar.
När Bibeln talar om för oss, att ett visst föremål betyder något
speciellt, kan vi känna oss trygga i vår tolkning. Men när Bibeln
inte ger några ledtrådar ska vi vara försiktiga. På sin höjd kan vi
säga, att ”det ger en fin illustration eller bild” utav något samman-
hang eller någon händelse. Med detta i tankarna ska vi se på några
detaljer då det gäller prästernas kläder.1
Prästen skulle vara en ”levande påminnelse” och en ”symbol”
för alla som såg honom. Han gav också en bild utav den värdighet
och skönhet som hörde samman med att tjäna Gud. I 2 Mos 28:4
kan vi läsa, att de skulle ”göra dessa heliga kläder” åt Aron ”för
att… [han] skall tjäna som präst åt mig”.
Efoden var ett slags mantel som täckte bröst och rygg. Den hade
samma slags färger som för övrigt fanns i tabernaklet – guld,
mörkblått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat vitt garn i konstvävnad.
På axelstyckena var två onyxstenar fästade där namnen på
Israels söner var inristade, sex namn på var sten. Aron skulle på
detta sätta ”bära deras namn på sina axlar inför HERRENS ansikte
till en påminnelse”. Kan det finnas någon bättre plats där vi kan bli
burna, än på den store Översteprästens axlar? När en herde räddar
ett lamm, bär han det på sina skuldror. Messias vill bära oss till
dess, att vi når himlens trygga fålla.
Bröstskölden. Översteprästen skulle vara en medlare mellan
Gud och hans folk. Han skulle förmedla något av Guds helighet
och härlighet till folket och dessutom skulle han representera syndfulla
människor inför Gud.
Bröstskölden hade tolv ädelstenar, på vilka namnen på Israels
tolv stammar var ingraverade. Symboliken i dessa stenar förklaras
delvis i 2 Mos 28:29: ”Aron skall bära namnen på Israels söner i
domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en
ständig påminnelse inför HERRENS ansikte.” Ändamålet med dessa
stenar verkar vara detsamma som för efodens stenar som bars på
axlarna, skillnaden är den, att stenarna i bröstskölden var placerade
I Shabbat Shalom har vi tyvärr inte möjlighet att ta med alla de klädesplagg och
detaljer som finns i det omfattande materialet från Torah Club.
över Arons hjärta. Stenarna var Arons tysta bön inför Gud för hela
Israels folk.
Hebreerbrevet jämför översteprästens tjänst med vad Yeshua
gjort/gör för oss syndare. Han kallas för ”medlare” och han är alltid
inför Gud i den himmelska helgedomen i tjänst för oss. Stenarna
kan därför symbolisera, att Messias alltid bär våra namn inför
Gud. Eftersom stenarna som Aron bar i bröstskölden var dyrbara
och vackra ädelstenar, kan vi kanske även dra slutsatsen, att Herren
betraktar oss som dyrbara och vackra nya skapelser. Det talar om
den verkliga identitet som han skapat oss till, när den gamla människan
dog – men som nu har fått nytt liv från himlen. (Se 2 Kor
5:17!)
Bröstskölden, eller domsskölden som den även kallas, innehöll
även en ”ficka”, där ytterligare två stenar förvarades – urim och
tummim. Dessa stenar skulle ligga vid översteprästens hjärta, när
han gick inför Herrens ansikte för att bära ”Israels barns dom”.
Därför fick bröstskölden namnet ”domssköld”. Orden urim och
tummim översätts vanligen med ”ljus” och ”fullkomlighet”. Stenarna
användes som ett medel att avgöra vilket ”ljus” Gud kunde
ge i en speciell fråga eller vad hans vilja var (hans fullkomlighet) i
en avgörande fråga. Med andra ord förmedlade de något av Guds
visdom, ledning och bedömning till människor som behövde hjälp.
Manteln hade två kännetecken: Färgerna (som vi ska återkomma
till lite senare) och de granatäpplen och bjällror som skulle fästas
på mantelns nedre fåll. Syftemålet med bjällrorna är klart uttryckt i
2 Mos 28:35. Mellan bjällrorna fanns det hantverksmässigt slöjdade
granatäpplen. Det finns många olika förslag till vad dessa äpplen
hade för innebörd. Någon har föreslagit, att de symboliserar Torahn.
Det sägs nämligen att ett granatäpple innehåller exakt 613
kärnor!? (Den som vill kan ju räkna, jag har inte gjort det.) Det i
sin tur påminner om, att det finns 613 bud i Torahn. Om det är på
detta sätt, så hade översteprästen alltid med sig en påminnelse om
Torahn på sina kläder.
Någon annan har gjort följande iakttagelse: När man öppnar ett
granatäpple ser man hundratals tätt sammanfogade vita kärnor, som
var och en är täckt av en genomskinlig röd färg. Den vita kärnan
ger en perfekt bild av, hurdana vi är i Jesus (Yeshua). (Ef 1:4) Vi är alla
täckta av Lammets blod – nya skapelser, heliga och fläckfria i Yeshua!
Gud förvandlade oss fullständigt från syndare till helgon. Det
symboliseras av den vita kärnan. Det är inte bara det, att Gud ser
oss som rena, inte heller endast att han har iklätt oss renhet (något
vi ska återkomma till med tanke på manteln). Mer än så! En grundläggande
tanke i ”det glada budskapet” om Yeshua är, att den nya
skapelsen är ren, rättfärdig och helig. Vi är förvandlade människor!
Det är sant, att vi har kroppar i vilka verklig, aktiv synd
bor, men Kol 2:11, 12 berättar, att vårt kött är ”omskuret” eller avskilt
från oss. Detta är vårt nya jag. Vi är i sanning nya skapelser!
Huvudbindeln. ”Helgad åt HERREN” var den text som skulle
graveras in på den guldplåt som Aron skulle ha på sin huvudbindel.
När han gick in i det allra heligaste för att inför Gud göra tjänst för
folket, hade han med sig denna påminnelse om sin egen och Israels
ställning. En andra tanke om huvudbindeln finner vi i 2 Mos
28:38:”Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den
skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram…
Den skall ständigt sitta på hans panna så att HERREN kan ta emot
dem med glädje.” Vad betyder detta? En del menar, att om det
skulle finnas någon brist i offret, eller att det offrats på fel sätt, så
skulle översteprästen ta på sig ansvaret.
Livklädnaden är nästa klädesplagg som Mose fick instruktioner
om: ”Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn.”
(2 Mos 28:39) Livklädnaden skulle bäras närmast kroppen
och den symboliserar bland annat renhet. Att översteprästen skulle
bära den vita livklädnaden, när han representerade folket inför
Gud, talar om för oss, att ingen ska nalkas Gud på ett orent och
syndfullt sätt. Yeshua, vår store överstepräst, var i sanning ren och
syndfri. Nya testamentet säger, att vi är klädda i hans rättfärdighet,
på samma sätt som översteprästen bar den vita livklädnaden närmast
sin kropp. Yeshua är vår Vita Livklädnad!
Texten talar även om två olika slags huvudbonader som prästerna
skulle ha. (2 Mos 28:39, 40) Det hebreiska ord som beskriver
den huvudbonad som de vanliga prästerna skulle bära kommer från
ett grundord som vanligtvis översätts ”kulle”. (Enligt ”Brown, Driver,
and Briggs Hebrew Lexicon”, sid 148, 149) De vanliga prästernas
huvudbonad såg med andra ord ut som om de hade en ”kulle”
på huvudet! Får jag föreslå, att det var en underbart vacker kippa!?
Översteprästens huvudbonad var däremot en slags turban. Innebörden
av att bära huvudbonad är att visa vördnad och det symboliserar
även vår vördnad inför Gud och visar, att det finns En
som är större än oss, en som är vårt huvud, Messias!
Anledningen till att religiösa judar i dag bär någon slags huvudbonad
är, att prästerna gjorde det. Vi vet inte hur gammal denna
sed är, men Talmud säger: ”Skyl ditt huvud, så att himmelsk värdighet
kan vila över dig.” (Shabbat 156b)
Kläder till prydnad
Vi avslutar veckans torahkommentar med några tankar om, att
prästernas kläder även skulle vara ”till prydnad”. En annan översättning
av grundtextens ord för ”prydnad” är ”skönhet”. Skönheten
i prästernas kläder kan ses på flera olika sätt. Ett sätt är att betrakta
de fantastiska broderier, sömnader, vävnader och det detaljerade
handarbetet som är förknippat med dem. Till detta skickliga
hantverk hörde också färgningen och kombinationerna av allt material
i fantastiska färger: guld, mörkblått, purpurrött, karmosinrött
och vitt. Dessa fem färger användes även i tabernaklet och på så
sätt bildade prästernas kläder en enhet med själva tabernaklet. Helt
naturligt kan man finna en hel del symbolik i dessa färger. Det
finns många olika tankegångar om färgsymboliken, men alla bibel-
forskare är inte helt överens i sina tolkningar. Några tankar i korthet
om de olika färgerna. Guld är exempelvis den renaste av alla
metaller och har oftast sammanknippats med kungligheter. Den blå
färgen anses representera himlen. Det är samma färg som skulle
användas i hörntofsarna, som var en påminnelse om att följa Torahn.
(Se 4 Mos 15:37-41!)
Purpurrött är den färg som anses symbolisera den mänskliga naturen.
Det hebreiska ord som används för rött är samma ord som
för människa, adam. Det är visserligen inte detta hebreiska ord som
används i denna text, men färgerna är snarlika. Genom att ha denna
färg på sina kläder representerade översteprästen folket inför Gud.
Karmosinrött är ett mellanting i färgnyans. Det är svårt att avgöra
symboliken i denna färg. Vitt har att göra med renhet.
Till sist ännu en tanke angående det hebreiska ord som översatts
med ”prydnad”. Det är riktigt, att det betyder ”prydnad” och
”skönhet”, men det har fler betydelser. Samma grundord används i
Jes 61:3, 10 och hänvisar då till den huvudprydnad som en brudgum
brukade använda: Han ”skall låta de sörjande i Sion få huvudprydnad
i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens
klädnad i stället för en modfälld ande… Jag gläder
mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har
klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens
mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud…” Herren
verkar i vårt torahavsnitt vilja tala om för översteprästen, att
han skulle vara lika underbart klädd som en brudgum! Vi ser här,
hur brudgummen skulle betjäna bruden, Israel, i deras lilla ”hem” i
tabernaklet. På samma sätt betjänar den fullkomlige Brudgummen,
Yeshua, sin brud (oss) i det himmelska tabernaklet.