kärleken som
avskuren tid, bortom en ångpunkt
bredvid flödet, vid sidan av skurarna -

eller kärleken som
spannet, en framåtriktad valvbåge,
bilden av rörelsens löfte?

kanske ingetdera, kanske
kärleken som oförenligheten,
som dess motkraft, ursinne och förvandling

eller bara
som en stigbygel, ett stålverk och ett ögonblick
möjligtvis fångad och förstorad
det växande ögat, ett ögonblicks slut
där den lever