vartenda andetag är fyllt av samma luft

som du andas

varenda tilja i kökets dansgolv minns våra steg

om kvällarna

och husets varje fönsterbräda minns dina armbågars vila

de dagar då du väntade

varje vindfläkt som stryker håret ur min panna

kommer ihåg din kalufs

och nynnar sina sånger i ofattlig längtan

men marken bär våra steg lika fast som då

jordmånen doftar av vår

fastän du inte längre är här

det kommer dagar när våra rötter förgrenas

ända hem

© Birgitta Wäppling, 11 juni 2015