det är hur solen lyfter färgerna

och hur dofterna väcks till liv igen

stora portioner kondenserat ljus

mot grönskande bladverk,

solglitter på blånande vågor

Det är nu tussilagons gula kind

lyser i fjolårsgräset

flyttas allt närmare

objektivet,

närmare dikeskantens vagga

och myllans yrvakna kraft

Det är nu våren klarnar,

rymmer ljus och tinar tjälen;

lyfter utslagna knoppar,

ger rymd åt tankens klarhet

de allt längre dagarna

målar sin bomull på himlen,

ger de ljusgula solstrålarna

vidd

våren trär sina smultron längs synlinjen

och vart vi går ser vi

himlaranden

 © Birgitta Wäppling, 28 maj 2015