du gav mig en käftsmäll

allt var så bra och så fint och så
bästa kvällen på länge

och det gjorde så ont
det smärtade mer än något annat och
även när du skulle
förklara
när du skulle
få mig att förstå
hörde jag inte

jag såg bara alla år alla
våra stunder
som flimrade förbi alla
samtal alla skratt alla kramar allt bra
blev suddigt
och jag såg dig
som den du är

den jag förnekat

och dina ord tog mig så hårt
att jag inte hörde de andra
inte de om att jag är den enda
att det är vi mot världen

men jag nickade
jag förstod

samtidigt som något inom mig
trycktes ihop
och några timmar senare
kunde jag inte andas

och jag kan fortfarande inte andas helt
för du ger mig inte möjligheten du
drog mig ner

och du låter mig ligga