denna somriga torrhosta
vår ömsesidiga retlighet
i goda trons snabbt mulnande förkrosselse
lät vi gruskorn komma in
hos både hallon o hjortron
då er mor blev ond
på fjärde dagen hade
hela den uppblåsta bärskogen förtrollats
till sanddynor
sköra strukturer av brunt
gamla nyanser av nytt
giv oss igår
vårt djupaste slem
snarare än myrig mossa
eller barrig kåda
fick vi underkläderna fyllda
av rinnande sand
inga rötter binder
familjen samman just här
bara fukten
får hans oförtjänt förtjusta sandslott att stå
kvar uppi Sorsele
blev eran pappa
kung av bär
ingens timglas
missbrukare av stora projekt
självvald slav under minsta blad
vänder slutligen
drottning av vind
ända ner till Tylösand
far vi förutan far
som fanimig får åka efter
ifall barnen är värda
mer än bär



Halland
8 juli 1983