Natten skänker
mig sinnesro
när tillvaron
stjäl min tro
på detta livet
som är mig givet

gång efter gång
efter annan

Stjärnorna
skimrar klart
några lite starkare
andra blott svagt

men alla
lika underbart

Strålande klara
de sjunger min
själ till lugn

var gång
bördan känns
alltför tung

insikten
infinner sig
precis som nu

vi är alla en del
i helheten
om än ock i verkligheten

Var och en för sig
vi genom livet vandra
även om vi
låter tron på ödet
bestämma
tillsammans med vem
vi på vägen
mot framtiden
föredrar
bland alla andra

Men jag vet
med allra största sannolikhet
att alla människor
äger friheten och förmågan
att själva styra
sina livsflöden
och därmed även
sina levnadsöden

så ock jag
så ock du

så var du nu än är
låt stjärnorna sjunga
dig till nattlig sinnesro
och insikt om
att i djupet av
din själ och ditt hjärta
bortom sorg och smärta

finns ett litet frö
till en livsgläjde
som vägrar dö
i tyst väntan på
att få gro, växa och slå rot


Låt dina tårar
falla stilla nära
tätt intill
den din intuition
till lita vill

Verklighetens
krassa konvention
må säga vad
den säga vill

men

det perfekta ögonblicket
vi alla hoppas på
kan blott kärleken
låta oss möta få

Tiden väntar ej
liksom kärleken
ej tiger still

när vi blundar inför
det uppenbara
våra hjärtan
förklarar

när våra blickar
ömt smeker varann

sätter våra längtande själar
i passionerad brand

i förälskelsens underbara land

på en strand
i en liten stilla vik
eller blott
på ett litet romantiskt fik

Natten är här
hos mig just nu
Stjärnhimlen strålar
skimrande klart
och alldeles underbart

Våren är äntligen här igen
men inte vare sig du eller kärleken

Känner en förunderlig sorgsenhet
fylla min själ med ensamma tårar

inte blott bara inför minnen av det som gått förlorat
utan även för det som sårat och ännu sårar

Stjärnornas glimmer
mig stillsamt påminner
om allt det andra som inom mig finns
men stundom  på grund av
sorg och smärta ej förnimmer


Varje liten ljusglimt för sig
belyser det skimmer
av hopp och livsvilja
som brinner i djupet
långt, långt in inom mig

även om flödet av tysta tårar
för stunden omsluter alla minnen
av allt det som en gång var
men ej längre finns kvar
som fördunklar mina sinnen


fyller jag den själsliga vattenkannan
med överflödet
tar mig mindre rofylld för pannan
och hoppas innerligt på
att när vi väl möter varann
du ej tar mig för någon annan

än det jag som är mig
som är ämnad
blott bara just för dig ...











©Peter Stjerngrim