Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, Ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken. Här nere ofta höres så många missljud blott, Men Gud är saligheten, säll den som det förstått.

När anden stilla vilar, förlorad uti Gud, I hjärtats inre formas de rena lovsångsljud. När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, Då bliver hela mänskan en lovsång utan ord.

Men för att därtill komma man måste bliva tom, Det måste bliva tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, Att han med instrumentet får göra vad han vill.

När alla självljud tystnat och strängen brusten är, Den uti Jesu händer kan bli vad han begär. Se, det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron Blott ur ett brustet hjärta kan bringa fram en ton.//Linnea Hofgren

https://sv.wikipedia.org/wiki/Linnea_Hofgren


Efter en tid av hård prövning

och Guds fostran i djupt mörker

blev denna gamla beprövade sång

så livs levande igen i tro, hopp och kärlek


Att låta anden vila "förlorad uti Gud" då händer något

och en stor hemlighet uppenbaras för en hungrande själ

men kräver en total helöverlåtelse efter Guds vilja:


Tjäna Gud av hela hjärtat.


Använd era kroppar

på ett sådant sätt

att de blir ett levande offer

till Gud som gläder honom.


Följ inte världens värderingar,


utan låt Gud ändra ert sätt att tänka,

så att ni blir som nya människor.


Då ska ni förstå vad Gud vill:


vad som är rätt,


vad som gläder honom


och vad som är fullständigt


gott i hans ögon.