Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag måste härifrån innan jag dör


de senaste åren har
jag älskat den här staden
men nu får jag ingen
luft längre

den enda tryggheten
som finns kvar
är hon som andas tungt
i rummet bredvid.
älskade mamma.

jag pratar miljöombyte
suckar tungt när
jag ser ut över det
jag en gång skulle dödat för

tomma ängar. frihetsluft
och havsutsikt var jag än går
men det är här
förlorade drömmar bor.

det kryper i kroppen
det skaver i huden
jag måste bort
inte bara härifrån
från allt

för det känns som
att desto fler dagar som går
desto mer knyts snaran åt
och jag börjar bli tom
tom på luft

förlorar mig själv i
någon jag hatar
håller mig fast när
han ska gå
även fast jag vill gå
men inte än

stänger ögonlocken
och ser andra världar
omkring mig

jag är inte klar än,
förklarar jag för mamma
när vi passerar allt
jag älskat en gång

och hon frågar med vad,

se världen mamma
jag är inte klar med att
älska andra platser
eller mig själv

tills jag kan
ha precis allt
jag någonsin velat



det kryper
gör ont
snaran knyts åt

jag dör om jag är kvar här
mamma




Bunden vers av jagkommeringenstans
Läst 185 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-07-23 23:33



Bookmark and Share


  julia.s
åh gud vad jag känner igen mig i det här. jag åkte. jag lämnade sverige och kylan och allt annat som kunde hålla mig kvar och när jag kom hem igen, då var allt lite finare igen. då gick det lättare att andas.
2015-08-05
  > Nästa text
< Föregående

jagkommeringenstans