du höll om mig precis sådär varmt
som jag längtat efter hela hösten
och gick jag ett steg till höger
följde din hand efter.

du har inga problem med att
knyta fast dina fingrar i mina
eller att hålla din arm om mig
vart vi än går
och jag myser inombords

när du avslöjar att du lyssnat
på mina andetag när regnet
smattrat mot tälttaket
precis innan du ska somna
blundar jag

(och jag vill nypa mig själv.)

varför måste vi vara på en festival
i en drömkärleksbubbla
där du och jag är ett par
men sen knackar verkligheten på

och det är dags för dig att lämna.

och du håller om mig hårt och
smeker mig länge över ryggen
och det enda jag kan tänka på är
att jag måste släppa nu
för annars kommer du ju fatta
fatta att jag kommer sakna dig
att jag vill ha det här på riktigt

jag säger; vi ses i augusti
och det är ta-mig-fan-två-månader dit.
och jag vill se dig imorgon, vill jag skrika.
och du tittar på mig och ler,
och säger; eller tidigare.

och jag bygger luftslott varje gång jag blundar
tänk om det var på riktigt?
eller kan bli?

bestämmer mig på tåget hem att
jag ska minsann våga vara sårbar den här gången
och skrika till hela världen
att jag vill iallafall bjuda ut dig på en dejt
det kanske inte funkar alls
utanför stängsel och lera och massa vin

men då försökte jag iallafall.
men jag har inte ditt nummer.


men jag ler.
direkt när du steg innanför dörren
skickade du den där vänförfrågan

och jag undrar,
vill du också att det här ska vara på riktigt?