En sista gång innan jag släcker lyset tittar jag ut: där i mörkret på aspens alla blad har någon klistrat fast speglar efter vinden och regnet som river sönder paraplyet på den enda människa som vågat sig ut ; en tjock karl i mörka kläder med sådan kraftig skäggväxt att han troligen måste raka sig en andra gång redan vid lunch. Nästa dag tar jag omgående på mig de vita byxorna och en tunn saftröd långärmad tröja, stoppar fötterna utan strumpor i skorna och drar händerna våldsamt genom håret. Jag tar stentrapporna ner till centrum, under ett tak av lönn, vilket släpper väta över mig med en frenesi som liknar vinddrivna glin, knullande katter. Min son ligger kvar i sängen och jag kan fortfarande höra honom säga: "Vet du, jag är inte direkt arg, men det är första gången som jag på riktigt umgås med andra vuxna än du och mamma och era kompisar, och så då när du kliver in och börjar skämta, så." Jag hade gått iväg för att köpa oss äpplen och en påse bröd. På tillbakavägen satte jag mig på huk och tittade på en nyckelpiga på ett vilt vajande strå. Kanske sov den. En bit bort kilade ett par särskilt små sädesärlor.