Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det gömda såret

Målar tavlor

mängder, av tavlor

ser spåret av det brustna såret

inombords



I en värld där jag var gud målade jag murar såret

en mur som slog följeslag med min pensel

i åratal



Korsade gröna ängar, uttorkade sjöar och djup sand

med solens vakande öga

alltid med två fötter på marken

med händerna hängandes i den fria luften



Den dunkande känslan

i det vänstra bröstet gjorde sig hörd

ett instängt hjärta i en cell



Telefonens ringande toner slogs ned rummets tapeter för starka

den tomma stigen jag vandrade lät vindarnas viskningar nå mina öron



Talade om kärlek

jag skyggade, gömde mig

bakom murarna i mina målningar

som blev allt fler och fler



På en inte allt för speciell dag

slog sinnestillståndet in på något annat

något främmande vidder jag aldrig sett förr



Våra ögon tog tag i varandra

i ett hav av alla andra



byggde en osynlig bro

innan vi hade mötts kroppsligt kände våra själar redan varandra



När ditt leende träffade min ögonvidd föll murarna i mina tavlor

och såret som gömts där bakom blottades för första gången



sedan första tavlan



Såret läktes

nu står vi där

hand i hand

med blommande växtlighet



och målar tillsammans




Fri vers (Fri form) av Leosm
Läst 280 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2015-07-27 20:34



Bookmark and Share


  ellie@eliseafaros.se
Det är så sorgligt och så vackert i ett och samma. Först vill jag bara börja gråta sen blir jag så glad! Berörande sorgligtvackert.
2015-08-11

  soligajag_1 VIP
Så vacker dikt om att 'hitta hem' till kärleken, o blomstra ut i en kaskad av grönska!!
Varmt och ljuv innerlig poesi!!
2015-08-05
  > Nästa text
< Föregående

Leosm
Leosm