Det gömda såret
Målar tavlor
mängder, av tavlor
ser spåret av det brustna såret
inombords
I en värld där jag var gud målade jag murar såret
en mur som slog följeslag med min pensel
i åratal
Korsade gröna ängar, uttorkade sjöar och djup sand
med solens vakande öga
alltid med två fötter på marken
med händerna hängandes i den fria luften
Den dunkande känslan
i det vänstra bröstet gjorde sig hörd
ett instängt hjärta i en cell
Telefonens ringande toner slogs ned rummets tapeter för starka
den tomma stigen jag vandrade lät vindarnas viskningar nå mina öron
Talade om kärlek
jag skyggade, gömde mig
bakom murarna i mina målningar
som blev allt fler och fler
På en inte allt för speciell dag
slog sinnestillståndet in på något annat
något främmande vidder jag aldrig sett förr
Våra ögon tog tag i varandra
i ett hav av alla andra
byggde en osynlig bro
innan vi hade mötts kroppsligt kände våra själar redan varandra
När ditt leende träffade min ögonvidd föll murarna i mina tavlor
och såret som gömts där bakom blottades för första gången
sedan första tavlan
Såret läktes
nu står vi där
hand i hand
med blommande växtlighet
och målar tillsammans