Snön föll så tätt och alldeles tyst
Natten blev vit, mörkret blev ljust
Jag låg under ett vitt och varmt täcke
och tittade ut

Det kändes som om bara jag fick se
En syn ej fångad, bara fri
Varje flinga landade varmt
och låg kvar inbäddad och bevarad

Lycka var en sanning så påtaglig
att tiden försvann föralltid
Snön slutade aldrig falla den natten

(Från 2009)

© Varja Linnea Askeland