Vi möttes på halva vägen
Jag tog hans hand
Lutade lite åt sidan
Bortom alla vidders land

Med ryggen vänd mot skyn
Flydde vi mörderskans tid
Genom svarta vindar av siden
Ven en omvänd cirkels frid

Våra fötter saknade kraft att bära
Spåren vissnade bort i sanden
Vi hoppade ut mot tomheten
Stannade till och flög över randen

Vi dök ner i surrealismens hav
Utan ringar och utan stänk
Siden föll som en täckelse över ytan
En stelnad dynings svarta blänk

Allt blev stilla när vi försvann
Askan steg ur tomhetens sfär
Lagar var borta och vi blev fria
Allt tog slut och började där

(Från 2009)

© Varja Linnea Askeland