Svalka en kyss mot min rygg
så ska jag lära dig att famla i mörkret
med din hand i ett grepp av vinterköld
och du ska vara ovetandes, oförmögen
trygg i att jag dirigerar dina andetag

och sedan ska jag gråta för dig
i din ensamhet, när jag tänder ljuset
för vägen som du bara ser
när du vet att det är över

men jag berättade aldrig för dig att det var över

Och du är fortfarande kvar i mitt mörker
där du ler när jag blundar i natten
och frågar om isen skaver i bröstet
när jag gråter för mig, i min ensamhet