Åå! när jag får vara ditt Å

då går vi någorlunda bra ihop båda två



Åå! när jag får vara din bedårande återspegling

då känner du åtrå till ditt eget hål



Åå! när jag ånyo får vara din åsna

då framstår du som mindre trögtänkt än du är

när omåttligt dumma omen må packas på mig


?  ?


Åå! när jag får vara våran åsiktskorridor

då måste vi hålla med mig

på varje rådande punkt

om hur plågsamt trångsynt du är

som tagit monopol på "å"



- å andra sidan finns det ofta gott om o-
upptäckta våningar i mångas kåk



Åå! när jag gråtande får vara din åskådare

då åstadkommer du blott små låtar

i mikrofonen om den vanliga blågrå månen

varken Taube eller Mozart

gåtfullt ackompanjerad på oboe


?  ?


Åå! när jag låtsas vara Mållgan

då inbillar du dig det är Lasse Åberg jag spelar

som ingalunda gestaltar Järegård, än mindre Åström

[för att inte tala om Cora Crawley]

dock någon tjock skådis med drag av Douglas Håge

påhittad av Åke Cato i gammalt kåseri

får vi enstaka applåd

i väntan på Godot



- å ena sidan har vi två bröstvårtor
med eller utan BH



Åå! när jag äntligen får vara din duvemålande smålänning

då har du hånglat dig ända till Ångermanland

med en flygförmåga som få

kom du aldrig ihåg att ge mig minsta New York-båt

bara ett oåkbart tågspår till Åland

ditt snåla fucking Åmål!

jag skall nåla fast era kråkfötter på en totempåle

och låta måla in Jokkmokk i Skåne på dig

din lappkåta honung



- å åttonde sidan är du också
navet i ditt livs blodådror
under valfri konung
som kunde ha skrapat loss rosten ur oss



Åå! när jag åter får vara ditt område

mellan månatligt uppblossande lår

min älskade våta skåra

då återfår du vår årliga regnbåge

mitt i mitt åskoväder

dess eskimå-varma epilog