40 minuter kvar... Det här tåget kommer aldrig.
Det sitter människor runt omkring mig som utbyter
Artighetsmeningar till varandra, jag deltar inte.
Jag spenderar min tid med att titta mig omkring
På allt folk som har sina tankar på vilket spår de ska till
Eller de som spenderar sin väntans tid med att
Titta ner i deras anteckningar från dagens föreläsning
Eller kollar kalendern för att påminna sig om när det där mötet var...
På de människor som springer för att i sista stund hinna med sitt tåg
På damen i den vackra kjolen som står tålmodigt och säljer tidningen faktum.

Flera tusen människor som befinner sig under samma tak som jag.
Flera tusen människor som har sin egen berättelse

Ganska häpnadsväckande, eller hur?