Bara din blick gör att jag känner mig smutsig.
Att du sitter mitt emot mig på tåget,
Och tror dig ha rätten att fälla en kommentar gör mig äcklad
Att jag är uppfostrad att acceptera det,
Att titta efter mig när jag går själv
Och att ens behöva fundera på att ha en visselpipa i fickan
Och en nyckel i handen på vägen hem gör mig rädd.
Din plats i samhället är mer självklar än min.
Hur blev det så här?

Femenism.
Jag förstår era förutfattade meningar.
Jag tänker inte raka av håret på huvudet och låta det andra frodas.
Jg tänker inte börja kalla mig för hen, och bli lesbisk.
Jag tänker inte heller hata män, och bara respektera kvinnor.

Men jag tänker fan hävda mig och ta för givet det som tillhör mig lika mycket som dig. Att respektera ALLA människor, oavsett, är en mänsklig skyldighet.

Jag är då trött på att behöva förklara mig.