Vi stod här, bara vi två och våra två nakna kroppar.
Bob Dylan spelades från högtalarna och jag kan bara se dig.
Ingenting känns längre, det kanske var bättre så.
Du vet när en tanke leder till en annan?
Det va så pussen hamnade på din mun istället för pannan.
Perfektionen av pussen var så precis.
Musiken höjdes igen och jag hörde Dylans röst sjunga
-When evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love.