Ord som krossat glas
under pulserande
grönt ljus.
Försök att
stanna inom ramen
av livet
så som det en gång
skulle se ut.

Trillar framåt
genom nätterna,
går illa
längst trottoarkanter,
går illa
med krökt trygg
uppspänd mellan två hårda fingrar,
det går illa
att le
varje dag.

Ord som bruten jord,
med punkter
som svullna frö.
Sköljs ner
med en till
klunk öl,
sköljs ner
över tyngre axlar,
allt som sköljs ner
och spolas
bort.

Trillar tillbaka
bak in i
åren.
Gräver djupare
in i huden
för det går
inte att klia bort
skorpan över
det som
aldrig läker.