Kärlek och rosor
På en sjö utan åror
Kollar ovanför alla vågor.
Dom tror säkert att vi är dårar
Dom ger oss kalla kårar
Bara dom oss inte sårar
Så vi bärs ut på smala bårar.
Låt oss nu tänka
Ifall du kan mig skänka
Det som du länge har hållit äkta.
Din kärlek till mig du ger
Jag kan inget annat än le.
Du har nu mitt hjärta intill ditt
Du kommer lyda mig när jag skriker sitt.
Uppe i taket du flyger med vajrar
Ner för dina kinder det rinner tårar
Kan du se min kärlek till dig
Kanske nu när jag skar upp min hud för dig.
Blodet kan symbolisera våran tro om varandra.
Men vilka är dom andra att klandra?