jag kände en gång en tjej

eller om det var hon som kände mig

månne var vi fler än två

andar som brukade känna varann

en hel liten bunt av bilder

hängde spöklikt ihop längs korridorerna

mest vardagliga scener

med grävskopor och dockansikten

i groteskt tomma hotellkök

bland studier av interstellära gummiband

kanske föraktfull kärlek

mellan ett och annat mörklagt kön

möblerade vi

alltsammans bakom norska träramar

ljussatta underifrån av ryska kandelabrar

klangfärgade genom tyska synth-symfonier

i typiskt indisk doft

när hon ville visa mig sin

ateljé gick vi in

bland de flickor och gummor

som kommit att bli denna kvinna

satte vi oss

på varandras kroppar

som en genomblöt tändsticksask

sjukt förväntansfull

likt allra första advent

plockade jag av henne

även Nowhere Diamond-dräkten

skalade hon av mig

rentav Rigby Raccoon-masken

älskade vi

tills månen började gå ned

över betraktelsen

medan hon somnat i sitt badkar

så djävla skön

smög jag ut i friska novemberkylan

på väg till mitt arbete

som evig student

redan före hon skulle köra

runt sina gamla vänner

i rullstol

till torget

längs helt andra gångbanor