Johannes i landsförvisning vid slutet av första århundradet för sin tro på ön Patmos i Medelhavet:


Jag såg en gyllene ljusstake

med sju armar,

och i mitten Människosonen,

i prästskrud med gyllene bröstplåt

och snövit hår,

med lågande blick

och fötter som glödgad brons,

en röst som ett vattenfall

och i högra handen sju stjärnor,

med en mun som ett skarpslipat svärd

och ett ansikte som solen en högsommardag.


- Var inte rädd!


Jag är först; jag är sist; jag lever.

Jag dog, men jag är vid liv,

och mitt liv är evigt.


Ser du nycklarna i min hand?


De öppnar och stänger dödens dörrar;


de öppnar och stänger helvetets portar.


Skriv nu ner allt du ser:


sådant som finns,

sådant som blir.


När jag kom så här långt kunde jag inte släppa taget.

Jag satte på Ljudbibeln.se och lyssnade av hela Uppenbarelseboken i natten.


Även om jag inte förstår allt

vill jag veta

så att jag kan känna igen

vad komma skall då det är här.