Vi fick gå runt halva åkern för att hämta den tyska kurslitteraturen. Hela gruppen måste följa med för att kånka tillbaks de smutsiga böckerna till skolbyggnaden. Borstade av små bokstäver och vackra kiselstenar på farstubron. Nu hade vi äntligen fått volym 7, eller fått betala för varsin. Den ranglige magistern tvingades ägna nästan all dyrbar lektionstid till att växla mynten mellan eleverna. Han blandade samman precis alltihop - behärskade bara språk. Höll min växande hög med femmor i ena handen. Såg så många ut att magistern trodde förmodligen jag hade fuskat mig till dem...?

Med andra handen tog jag emot beställningslistan för kompletterande moment ur Bröderna Grimms samling. Månde Kafka eller King? Nein, krumelurerna måste tolkas som teckningar av Lili Marleen ur sin patetiskt fastbindande film. Med gulnande blad kring vaderna hade även jag drivit ut genom illusionen, fast det var sedermera i DDR, vars cementerade hotellskola aldrig blev äldre än min egen ålder. Vilken sorts potatis var egentligen odlad på riktigt - den glättiga eller den allvarsamma?? Fick äran att knalla runt åkern själv denna gång. Längs stigen kunde man inte låta bli att möta lärjungar från utländska kunskapsfält, några nonchalant hålögda, andra klängigt frågvisa. Men framförallt den vanliga motvinden drog ut på tiden.


Framme vid redskapsboden stod en receptionist och sprättade bland buntarna. Volym 8 hade just anlänt. Barbara Wolf i sin sötstränga hårknut försökte göra reklam för det tyska mästerverket direktimporterat från den amerikanska landsbygden. Men jag konstaterade nyktert att vi skulle aldrig hinna dit denna terminen. Minns inte vilken medicin eller annat material hon lassade på mig. Ty i nästa kapitel befann jag mig på botten av en trappa. Det var intill någon aula fylld av sprickfärdigt superviktiga intervjuer, som jag just måste ha slungats likt en synthrockig slinga ut ifrån...?

Längs trappan satt, eller snarare låg, drivor av brudar. Kuslig kunde atmosfären ha varit, men alla tycktes snarast förväntansfulla, alternativt överstimulerade. Några blundade glatt, andra samtalade febrilt, vissa visade trosorna, ett par stirrade tyst på mig. Fick fullt sjå att kliva emellan dem, låta bli att trampa på brudarnas klänningsspetsar och maskeradutstyrslar. Jag hade tydligen vanan inne alltjämt, så det gick snabbt upp.


Väl ute i solen fortsatte trappan nedåt, men här kröp en liten dam fram och tillbaks, likt en mullvad på spindelben i något dataspel. Fick lov att ta ett rejälare skutt över henne. Sedan var det bara att stå och vänta, bland de brittiskt finklippta häckfigurerna, på att showen skulle starta. Trumpet-trombonerna dröjde dock och dröjde med sin psykosofiska fanfar, som knappast ens skrivits klar.

Då hann jag känna att jag hade hög svart hatt på huvudet! Dessutom ingick en otäckt färgglad fluga i sköldpaddskostymen. Kantänkas förväntade man mig vara med i spektaklet? Ingen aning huruvida det rörde sig om examen eller inspark, after work eller födelsedag, offerritual, bröllop eller någon välmaskerad högtid mitt i terminen. Så hur skulle jag kunna agera lika bra?! Nix, ville egentligen bara studera vad som utspelade sig.