Vi omfamnas åter av hösten
till både hjärta som sinne
Men lyssnar ändå till rösten
som viskar sommarens minne

Den förtäljer om varma dagar
vänners skratt och gamman
På sandstränder som hagar
tills kolgrillen kallar samman

Men elden blir sakta till glöd
och mättnaden lägger sig
Finns dock glädje ingen nöd
ty absolut ingen säger nej

Idyllen är all när två blir en
blott tiden förväntas kvar
Allt är ändå flyktigt men
stunden förblir underbar