jag ser igenom dig



rätt igenom din rosaste klänning

förbi ditt blåa hjärta



ända bort till den stupfulla bokhyllan

bakom din rygg



bläddrar bland dina känslor

lägger mina över

stryker under

byter en stackars stolthet

mot ett kluvet skratt



inväntar förvandlingen

till densamma

som igår



men du är ingenstans!!



eller så är det min blick

som har tappat bort sig??



år ut

och minut in

hittar jag dig inte



genomskådar dina glasögon



hur du redan har skiftat

upplevelse av mig

precis som alla

andra gör



från sympatisk

till märklig

via hemskt ensam



javisst

joinar hellre armén med Blue Meanies

än svälter ihjäl

ordlös

när den miljonmålade regnbågen inte räcker längre än

till era egna hjärtan



jag hör igenom dig



snett igenom ditt glättiga ackord

längs askan

under grammofontratten



hur dina gurglande expansivt sinnesförvridna stämmor söker samsas

men saknar en klar relation