frånvaron gnager
som ringandet i öronen
efter hjärtslagets avbrott.

det finns en ära i det som är
att känna hud igenom de
finmaskiga handskarnas tyg
uppleva gåshudsmosaiken.
Asta, att minnas huden är att dra med handen
över tavlan från barocken,
tjock med färg och detaljkonturer.
de sticker ut som klockor, knappar, spets
munnen vattnas.
du gör mig till
en av Pavlovs hundar när jag minns
äran i att vara nära.