Snön ligger pulvervit längs stigsdiket och
tunga flingor bildar droppar som blandas med tårarna
på mina kinder
Över trätopparna virvlar de mjuka iskritallerna och
i mina lungor virvlar en iskall vind
Jag lämnar stigen och springer ut mot de snötäckta
rapsfälten
Framför mig springer en lurvig Spets vars kritvita päls
tycks nästan smutsig i kontrasten

En stämma kallar mig plötsligt tillbaka
Jag befinner mig i din säng
Vad tänker du på?
Frågar du uppmanande
Jag vet inte
Svarar jag kort

Mörkret sänker sig över Paris och vi äter crème brûlée
på en liten restaurang i närheten av Jardin du Luxembourg
Vi hade räknat hur många gånger vi kunde krossa
Seine över olika broar
På en dag
Och jag hade kommit fram till att varje bro
var en unik upplevelse trots att vi alltid korsade samma flod
Han håller min hand och ler medan skenet från stearinljuset
döljer den döda vinkeln i min ögonvrå

Varför pratar du inte med mig?
Du ser bekymrad ut
Jag har bara inte så mycket att berätta
Min hand smeker din kind

Morgonens första strålar letar sig in mellan persiennerna
Hans kyssar letar sig in under täcket
Vi dricker kaffe medan han röker sin morgoncigarett
I fönstret mot Torsgatan
Högt över trafiken och stressen som tystnar när vi stänger
In oss i varandras tomma blickar

Vem var du innan oss?
Dina fingrar spelar en sonat längs min ryggrad
Jag var rörliga fotografier som bleknar med tiden
Du ger mig en frågade blick
Och vad är du nu?
Ett rörligt fotografi som försvinner när det bleknat för mig
och när det bleknat för dig