Ärad med tusen böner
Fångar du upp mig i din helighet
Mörkret sken in genom allt
Ljuset når bara de som delar

Förlös en miljon slöfockar
Fånga mig och radera mig
Är inte själen död
Ligger den skrämd långt därinne

Dina händer är så varma
Du för mig tillbaka till liv
Som en strålande brinnande supernova
Brinner jag ut till ett svart hål

Du rör vid mina himlar
Jag blir till grus och aska
Av dina villkor och förväntningar
Varför låter jag inte mig släppa taget

Du ger inte efter en tum
När jag ger dig min evighet
Du litar inte till det jag ger
Jag känner mig berövad

Du är så mjuk och kelig
Dina ögon är så magiska
Så vacker du är utanpå
Så begränsad i ditt inre

Se mig och håll om mig
Jag behöver se hur bedrövlig jag är
Snälla, öppna dig
För din smärta blir också min

Mina läppar och hjärta söker dig
Tilltalet rör dig inte
Jag hypnotiseras av din kontroll
Och blir som du

Lögner lämnar sällan spår
Om de sprids med tystnad
Det sårar utan nåd
Du är min sista strid