Jag försöker
fånga bokstäverna
i mina händer;
men jag är pulserande
och
kallsvetten glöder
så att allting som
rör vid min hud
blir till sot

Ibland tror jag att det syns
Äsch, vad löjlig jag är

Jag har saltvatten
upp till knäna som
bränner
i skrapsåren som
det aldrig blödde ifrån
trots att någon hade
slängt sina rakblad
där jag föll

Ibland så vet jag inte om jag gråter
Äsch, vad fjantig jag är

Och jag kan höra er
skratta på andra sidan
glaset
medans jag kastar molotovs
med sanningar om
hur mycket jag ångrar
allting jag säger och
allting som jag gör

Ni kanske hör hur det ekar
Äsch, förlåt