Till dig som är min vän ...
En verklig vän ...
... behöver
vi alla var och en ...
En vän
som är
och vill finnas för en där
också när man står
inför den nöden
som handlar om
livet och döden ...
... och ej blott bara
vill vänskapen bevara
och aktivt erfara
när den ej
något annat riskerar ernå
än de vänskapens frukter
som rymmer blott
det glada, njutbara underbara ...
... och som kort och gott
utan några som helst
betänkligheter eller samvetskval
i ord men ingen handling
hyllar vänskapens äkta vara
allt emedan den bevittnar nöden
som vore det ett evenemang
utan verkligt konkret sammanhang ...
... när den
som tror att den är dens vän
kämpar med sina sista uppbådade krafter
för att få livet att besegra döden ...
Jag är så innerligt tacksam
för att jag en verklig vän har ...
... Din existens
är stundom det
som får mig
till att tro
att det ännu finns
anledning att känna hopp
om att härbärgerad mänsklighet
i själ och kropp
i denna världs verklighet
ännu finns kvar ...
... om än
ej hos alla och envar
så åtminstone
hos tillräckligt många existenser
även om de ännu
befinner sig utanför mina
världsligt medvetna referenser ...
Det skänker
mitt i allt kaos
och hotande risk
för förestående död
tillräckligt med energi
och kraft
för att orka se
den mening och innebörd
som finns inom livets gränser ...
... när det ej
synes finnas några svar
på den väsentligaste frågan jag har
i ett varande där mitt vädjande känns
som om det av ingen ens är hörd ...
Att få ha en verklig vän
som vill en väl
och ej flyr undan
då den berörs
av det mindre behagliga
som livet stundom också har
att bjuda på
väljer att finnas kvar ...
... till skillnad från
så många andra
som väljer
att en annan väg gå
för att undgå risken för
att få sin balanserade verklighet störd ...
- Det är vad som gör skillnad!