Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den dagen du bröt vårt sigill, och solen gav sitt löfte viskade träden sitt namn


Den som kallar henne fjäril har aldrig sett mörkret falla

Frihet är att veta sitt namn
vilsenhet för dem som glömt detsamma

Hör min bedjan,
tiden är inte skyldig, den är livets gång
fatta mina händer, syna mig väl

Nu är tiden inne för ett farväl
av det som ödet förseglat
det som inte längre vill oss väl

Vägen av smärta, är lång
värker ont i själens gömslen
hjärtat en sorgesam fågel,

den pickar högt och ljudligt
sänder oss sin klagosång

men skänker ingen ro

 




Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 268 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-11-28 18:59



Bookmark and Share


    Oprofessionell
Jag gillar att texten är som ett rinnande vatten när man läser. Det ger den kraft och inlevelse.
2015-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund