Att komma hem till gräset,
värken
ett grått regn och den gamla trappuppgången
där mammas doft hängde tung i
korsdraget ur brevlådan
Hem,
bakom garaget där Jessica visade fittan för en centerrulle
och där vi byggde hemliga bunkrar och trampade ner säden
i raffinerade mönster,
och byggde högkvarter
- tills skördetröskan kom.

Hem
till drömmen om universum (jag vet det låter stort),
i ett tält vid det gamla observatoriet där vi vaknade otrogna,
lyckliga och kyssta med billigt läppstift
- lade vi grunden för de vi skulle bli,
eller det vi redan var.

och sedan hash-pipan på valborg, och stegen som sjönk genom asfalten
skratten och väggarna som krympte till ett olidligt andrum i sovrummet,
och där hoppet från balkongen tycktes sekunder iväg

Hem,
till räddningen och att komma till sans
med den rökiga herrsalongen som bara klipper
trötta gamla män.
Hem,
till huset på Wahrbergsgatan, planscherna och punkriffen
och sångerna och idealismens röda stjärna.

Hem,

till allt som gick sönder och förlorat,
till den brustna tonen

för att allting försvinner ibland.
Du och Jag försvinner ibland...
Vi var barnens skratt, i ekot på skolgården
Kraxandes svart

Där mästaren sår sina frön,
krökt över de vita fälten
kraxandes svart

- kommer tröskan snart igen

tuggandes
tuggandes
"Hem"