Är det såhär det känns
rötter som har slagit knut runt fötterna
och vandrar upp för benen
när man stannar, yr av turbulens
doft av bränt hår efter att
ha skakat bort svavel med
avdomnade händer
den svävar runt ansiktet
som svart snö i mörkaste november
som att ha greppat varje gren
för att kunna springa fortare
så fort en dimmig blick tillåter
du är förevigt jagad, förevigt sen
Är det såhär det känns att dö, frågade du
Fortsätt springa, svarade jag,
Annars är jag rädd att det är över nu