Stilla dig.. gör det nu.
Men känn; törnen, eldens törne bränner,
is i dess ådror, detta kalla är Jag.
Åberopa då min stillhet så,
min hand må tyglas.

Undermålig trots överflöd,
var dag,
för var dag bränner det,
inunder huden, törnen inkörda,
manas djupare in genom stängda..

Solsken svider, löper längst med stängda sår,
ickesmärtan förvrider,
tvinnar sig ett garn,
för att iklä mig; någons tröja.
Senor dras för er,
muskler spänns,
intensiteten ( ),

- och törnen gives mot min ovilja.