Venus blödande kön dröp svärta
ned över onda gropar inunder ditt kött
dessa gropar du kultiverat och kallat för konst
kultur, etikett, ack så kokett
mejslat från flesh till stone

-Tormented she prays for light to come anew,
whispering for a savior, not for you,
bleeding shallow praise,
before a fool, but not you,
Venus the lover, gives but not to you..-

Hur hon vred dig i sitt grepp
slickandes ditt svett, ditt blod: hett
köttfåran hennes;
en ruttnande grav
fällde tårar av ångest
likt döende träd släpper sin sav

Bunden i väven av rollen du spelat,
inser du aldrig,
sorgen?

Fattar du aldrig,
hinten?

Tappar ni aldrig,
farten.